vad betyder vänskap egentligen? för mig betyder det att ha någon som jag verkligen kan lita på, någon att skratta med, någon som accepterar alla mina brister och ändå är vid min sida. någon som kan anförtro allt hos mig och som litar på att jag är där för henne/honom. någon som kan se att jag inte mår bra även fast jag försöker hålla fasaden uppe. någon som jag inte behöver hitta på världens grej med varje gång jag träffar personen, någon det räcker att bara sitta och prata med, skratta med. men vad händer om någon som betyder så mycket för en själv, inte känner samma sak för dig? när man försöker få den här personen att förstå att om du inte är här för mig så kanske jag inte alltid är här för dig heller. när ska man sluta ringa efter så många nej? när är det bara dags att inse att vänskapen är slut? när är det dags att släppa taget? jag har väldigt svårt att släppa taget, även fast personen sårat mig om och om igen så ger jag dem ändå en ny chans, är jag naiv? troligen, men tanken på att släppa någon som betytt så mycket för mig i många år är en tanke som jag inte vill tänka. så jag fortsätter skicka dem där snälla smsen, le när jag ser dem, skratta när vi väl ses, jag försöker ta vara på de få stunder jag har med dem, även fast tvivlet att allting kommer bli som förut igen finns där.

alla förtjänar en ny chans, men när blir chanserna för många?

för mig betyder det att ha någon som jag verkligen kan lita på, någon att skratta med, någon som accepterar alla mina brister och ändå finns där för mig. någon som litar på att jag finns där för den personen. någon som kan se att jag inte mår bra även fast jag försöker. någon som jag inte behöver hitta på värsta grejerna med varje gång jag träffar den, någon som jag bara kan ssitta och prata med, skratta med. Som man inte ens behver träffa superofta för att veta att man är vänner, utan någon som man ändå vet att det bara är att ringa när som helst om det har hänt något, även om man inte har träffats på flera veckor.

det svåraste är nog när man försöker få den här personen att förstå att om du inte är här för mig så kanske jag inte alltid är här för dig heller. när ska man sluta ringa efter så många nej? när är det bara dags att inse att vänskapen är slut, när är det dags att släppa taget? jag har väldigt svårt att släppa taget, även fast personen sårat mig tusen gånger om så ger jag den ändå nästan alltid en ny chans..  men tanken på att släppa någon som betytt så mycket för mig är en tanke som jag inte vill tänka. så jag fortsätter försöka vara så snäll jag kan, jag försöker ignorera det dumma den personen säger och gör. jag försöker le, skratta och prata med personen när vi väl ses även fast jag vet att det kommer ta lång tid innan allt blir som förr, om det ens blir det.

alla förtjänar ju en ny chans, men se upp så inte chanserna blir för många..